Weronica Larsson

Nu har det gått lite mer än en vecka sedan jag slutade med mian medeciner. Mår fortfarande bra mycket bättre även om jag är väldigt trött. Men det är väl inte så konstigt att man blir trött när man är van vid att inte har ork och lust till att göra någonting? Nu har vi ju vart ute på shoppingrundor och börjat med vardagsrummet.
Ska prova att klara mej ett tag till utan medecinerna för jag vill inte gå omkring i min egen bubbla längre, Sitta och häcka utan att vilja göra någonting. Mår jag nu bättre och får lite gjort så känns ju livet lite mer betydelsefullt. Bara att hoppas att det funkar i längden. Inga värre bakslag än iaf. Bara possitiva saker.

Vi är i full fart med att göra om i vardagsrummet nu. Hade hoppats på att hinna få det färdigt innan jul, men vi får se hur det går. Bilder när allt är klart kommer.
Vi har iaf börjat med att få bort den stora hemska bokhyllan som tagit upp hela väggen. Har några böcker som fyllt ut den men resten har varit massa skräp som man lagt i hyllan bara för att dte va närmst och man inte visste vart det skulle läggas.
Men nu är det shabraket flyttat till övervåningen. Så allt som va i den ligger överallt i huset än så länge.
Tanken är att det ska målas om i rummet och nya hyllor/bänkar ska på plats längst långsidan istället. Sedan någon stor maffit tavla över bänkarna.
Än så länge är bara ett hörn av rummet färdigt (förutom att det ska målas då.
Såhär ser det hörnet ut.


Med lampan tänd ser det ut såhär

Sen har jag julpyntat lite vid kaminen och spegeln :)

Mer än så får ni inte se än så länge ;)
Men hoppas på att det kommer att bli bra när det väl är klart.

Ja detta blir ju för någon dag sedan eftersom jag ligger lite efter ;)
För några dagar sedan så hade vi ingen värme i huset och jag frös som tusan.
Då är en Onepiece perfekt att ha.

Mössan va bra att ha inne då åxå :)

Jag har egentligen ingen tro. Jag varken tror eller inte tror på gudar eller andar och spöken. Att det säkert finns en högre makt där uppe kan jag gå med på. Men kan inte se att det sitter en Gud där uppe som tittar ner på allt elände som händer.
När det gäller andra fenomen som spöken är jag ganska kluven. Men säger som så. Att jag varken tror eller inte tror så länge som jag inte fått det bevisat.
Är verkligen intresserad av det övernaturliga och försöker att hitta saker som visar att det finns en andra sida. Men än så länge så är det bara en tro. För jag har inte fått bekräftelsen jag väntar på.
Men livet kan ju inte bara ta slut? Eller? Blir allt bara svart och man finn inte mer?
Jag vill tro att det finns ett liv efter detta och att dom som spökar bara är i en mellanfas för att få vänta in sina nära och kära för att sedan börja om sitt liv. Han det inte va därför vi känner Dejavu känslor ibland? För att vi faktiskt gjort detta liv innan?
Bara mina tankar

Man säger att saker kan gå lika fort som ett ögonblick. Vet inte riktigt hur jag ska tolka överskriften i detta.
Kan väl ta en olycka som hände mej för många år sedan.
Jag hade min första häst då. Det renade men såg ut att bara bli en skur. Mamma och pappa ver med och skulle med ut på turen.
Medans det regnade så gjorde jag iordning hästen och satte mej upp...Inne i stallet.
Sen kom det där ögonblicket ingen hade väntat på. Utan förvarning exploderade hästen. Vad som utlöste det hela vet vi inte än idag. Men att allt gick fort kan jag säga. Det som räddade livet på mej va att mamma stod i dörren och pappa va snabb. Jag slog i huvudet i taket och sedan föll jag av. Fastnade i stigbygeln och blev släpad och kastad runt i stallet innan pappa fick tag på hästens svans och lyckades vrida fast den i en täckeshängare så det blev stop för hästen. Fara hon stod still så kom jag loss med foten. Jag hade som sagt flygit runt en stund och försökt att hålla mej kvar i väggar som kom förbi. Allt detta skedde på ett ögonblick.
Jag bröt armen och hästen blev borttagen efter detta. Då hon visade upp fler sidor som en 15 åring inte vill ha på sin första häst.
Hade jag varit ensam när detta hände kunde jag lika gärna blivit släåad ut ur stallet och ut i skogen. Jag hade hjälm på mej vilket gjorde att jag räddade med huvud.
Ja så tolkar jag mitt ögonblick!

Jag har aldrig haft lätt för att skaffa nya vänner. Är blyg och vågar inte ta första steget. Men dom vänner jag har är bra vänner.
Men det va min bästa vän jag skulle skriva om. Inga tvivel om att detta är Zandra. Vi började ungås när vi gick på gymnasiet. Vi gick ett tag i samma klass vilket kanske inte var det bästa valet för någon av oss ;) Men vi hade roligt under den tiden som var.
Vi pratar om den gamla goa tiden när vi var partyprinsessorna och drottningar över Rockbåten.
Några år hade även Zandra sin stora vita häst Goliat i samma stall som mej. Blev många tokigheter och mycket skoj i stallet då. Man kan ju säga att det är tack vara vår fylledag i stallet som jag träffade min Älskling ♥
Tyvärr har vi tappat den nära kontakten som vi en gång hade. Vi har båda flyttat och bor en bit ifrån varandra. Men hur lång tid det än går mellan att vi ses och pratar med varandra så vet jag att hon alltid finns där. Vi kanske inte pratat med varandra på månader men när vi väl pratar så är det som att vi sets varje dag.
Det bästa med Zandra är att hon är rolig och possitiv och pratglad. Man har aldrig tråkigt när man leker med henne :)
Saknar våra roliga stunder tillsamman och hoppas att vi kommer få mer tid för varandra. Zandra jag saknar dej!! Du är den bästa vän man kan ha ♥

Ja idag har jag hållt igång sedan tidig morgon. Eller ja hållt igång kanske va att ta i ;)
Va hos tandläkaren i morse iaf. Blev en proffisorisk lagning i en tand som efter jul ska fixas till ordentligt. Sen blir det rotfyllning av en annan. Kan säga att inget av det låter lockande med min tandläkar rädsla.
När jag skulle hem från tandis så åkte jag fel och visste inte alls vart jag skulle hamna eller hur jag skulle ta mej åt rätt håll igen. Men lyckades iaf hitta tillbaka på rätt väg och vända hemåt.
Under dagen har jag tramsat och suttit vid datorn.
Senare när Älskingen kommer hem blir det stallet.

Lite of från mina dagar nu. Måste ju berätta lite annat åxå ;)
Igår var det 1år sedan vi hämtade hem Hannes. Detta firades med att han fick sej en westernsadel :) Så på kvällen så tog vi en promenad med honom så han fick provgå den. Han va pigg för en gångs skull. Blev tom några busskutt och han travade frivilligt.
I Lördags va det fullfart hela dagen. Vi va med M och C till grums. Va till hästaffären där och kollade och provade westernsadlar som C ska ha till Rocky. Lånade även hem en vanlig sadel till Hannes. Men nu blev det ju en annan istället :)
När vi kom hem igen så lastade vi in hundarna i bilen och åkte till stallet. Va med C så han fick provrida en av sadlarna. Sedan va vi ut så Hannes fick dra ett bildäck för första gången. Han är så himla duktig. Inte en min på detta heller.

Väl hemma från stallet blev vi lite rastlösa så vi åkte on till Maxi och strosade runt lite. Blev några filmer och kulpynt inhandlat. När vi kom hem pyntade vi lite sen tog vi kvällen :)

Något som är lite komiskt med lördagen är att jag hade glömt att ta min medecin på morgonen. Och va då piggare än vad jag är när jag äter den. Så nu har jag provat att vara utan några dagar för att se hur det går. Man tycker ju att medecinerna ska göra så man mår bättre eller?

Nu har jag skrivit ikapp några dagar och kan börja på rätt dag imorgon igen :)
Ha en bra kväll!

Kärlek för mej är att visa att man bryr sej om någon annan. Att alltid finnas vid sin käras eller väns sida i vått och torrt. Att visa kärlek är det största man kan göra enligt mej.
Äkta kärlek kan inte köpas för pengar den finns där ändå ♥

Jag har precis ätit en matlåda med strimlad lövbiff i wook sås. Till detta hade jag ris. Helt klart favorit rätten :)
Till kvällen kommer det nog att bli tacokättfäsr med snabbmackaroner. Snabbt och enkelt :)

Har missat lite men skriver ikapp nu :)

Mina förädrar är dom bästa man kan ha. Har alltid fått stöd och hjälp när jag behövt det. Vet att man alltid kan lita på dom.
Har alltid haft en väldigt nära kontakt med mina paranteser som jag kallar dom.
Mamma och jag pratar om allt och har inga hemlisar för varandra. Skulle iofs inte kunna ha något hemligt för mammsen då hon läser av mej dirket om det är någonting som är fel. Vi har våra små gräl ibland men dom går väldigt fort över.
Pappsen försöker va med på allt så mycket som går. Även om han inte alltid förstår så gör han det bästa för att göra det.
Älskar mina föräldrar så himla mycket! ♥

Tjo
Börjar med att berätta att min dator dött och går inte att starta igen. Nu lånar jag Älsklibgens bara så jag kan skriva lite. Får se hur lång tid det tar innan min vill funka igen.

Min första kärlek
Kommer att forma denna frågan som jag själv vill.
Ja det började väl tidigt kan man säga. Första kärleken va hästar hästar och åter hästar. Väggarna i mitt rum va tapetserade av bilder på hästar. Den kärleken håller i sej än idag även om det inte är lika extremt :)
Sen i tonåren blev hästbilderna urbytta mot Westlife. Oj oj oj vad jag älskade westlife. Ja dom flesta stora pojkbanden gick väl an :)
Livet gick vidare och jag har länge letat efter den stora kärleken. Mannen med stort M. Man har gått på nitar genom livet och man har lärt sej mycket. Ibland undrade man om det var kärleken man va kär.
22april 2008 hittade jag äntligen min största kärlek någonsin. Min Älskling och mitt allt Johan. Det va först då man uppfattade att allt annat inte vartit på riktigt. Jag har hittat min stora kärlek och känner mej trygg och harmonisk. 6månader efter att vi träffast så fick jag en ring på mitt finger och fick bekräftat att jag verkligen är hans och att han vill vara min.
Har gått flera år nu men är fortfarande lika kär och älskar hono mer och mer för varje dag! Så nu vet jag att det är min stora kärlek. Älskar dej över allt annat Johan ♥
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Hoppas att jag kommer att kunan fortsätta min 30dagars utmaning trots att min dator gett upp.
Reten av dagen kommer jag att vara gräsänka då Darling ska på julbord. En annan får äta en tråkig matlåda ;) Inte bjuden på ett enda julbord iår. Förutom det på julafton då förstås.
På måndag ska jag till tandläkaren. Tur är väl det för jag har ont i varenda tand känns det som :( Är dock inte allt för nöjd med att gå dit eftersom jag fortfarande är livrädd för tandis. Men hoppas att jag överlever även detta besök.
Ha det gott blogg världen!

Tjo!
Då drar jag igång då.
För er som följt min blogg så kommer ju detta att bli en upprepning. Men jag måste ju följa utmaningen ;)
Weronica heter jag. Är 28 år ung (bara barnet i mina ögon)
Jag bor i en alldeles för stor villa med min älskade sambo Johan ♥
Tillsammans med oss bor 3 hundar, Lukas, Pimpen och Harry + 6 katter. Smöla, Siri, Kattis, Bäbis, Parvel och Mini ;)
Så det är inte så svårt att räkna ut att dte är djuren som är mitt liv och mitt intresse. Jag har även 2½ häst. Den ½a är min Älklings lilla häst. Gino en stilig frieserhings jag haft sedan han föddes. Jumjum en fd travare som jag nu försöker skola om inom AR. Och så lilla Hannes (även kallad Ior) som vi ganska precis haft 1år. Han är bara 2år gammal så vi har inte kommit så långt med honom än.
Jag ser mej själv som en glad och sprudlande tjej. Är inte typen som är elak mot andra bara för att må bra själv och jag tycker andra kan få leva sina egna liv medan jag lever mitt.
Jag har tidigare jobbat i mataffär, men så gick jag in i väggen och hamnade i djup deprission. Under tiden som jag blev sjukskriven gick jag hos psykolog som misstänkte att dte låg mer i grynden till allt det jobbiga för mej.
Därför skickade hon vidare mej till "hjärndoktorerna" Där jag fick gå en lång utredning med massa test och prövningar. När allt detta äntligen var klart så fick jag diagnosen ADHD.
Att få diagnosen kändes bra. Man fick lixom ett svar på varför livet har varit lite svårare än för andra och varför man gör vissa saker utan att kunna säga varför.
Har fått mycket hjälp under tiden och får nu rätt medeciner.
Tyvärr så har jag gått ner mej ganska rejälv under dessa år som jag varit sjukskriven. Mycket upp och ner, men mest ner faktiskt. Men jag kämpar på.
För ca 1år sedan tyckte FK at tdet var dax för mej att börja arbetspröva. Men vi var alla eniga om att jag inte borde börja i mataffären utan med något där jag håller på med det jag vill och trivs med. Hittade Bergsgården här i forshaga (ett stenkast från mej) Har varit där några timmar i veckan oc trivs som fisken i vattnet.
Har nu ett litet uppehåll därifrån pga ändrade program. Men hoppas få komma tillbaka i januari igen.

Ja vad kan jag mer presentera mej med? Tror att detta får räcka för idag.

Skriv gärna en komentar om ni antar utmaningen. Kan va kul att få kika in i andras liv :)

Kylan kom väldigt snabbt iår tycker jag. Sa bara poff så hade vi -17 i en vecka minst. Har vart lite varmare i några dagar men nu är det -20 igen. På tok för kallt!!

När första kylan kom blev det lite problem här hemma. För helt plötsligt hade vi ingen värme. Vaknade en morgon och hade 11grader inne. INTE ok!!!!
Då hade det varit för kallt för värme pumpen så den hade slagit av. Och då ska pannan gå in istället. Men det gjorde den ju inte. Hade problem med at tden blev överhettad i somras så den va helt avstängd för att det inte bara skulle mata ut värme när det redan va 40 grader inne. Men så blev det ju kallt och helt plötsligt hade vi ju ingen värmekälla alls.
Nu är pannan på, sedan om det bara matar ut värme är svår att säga eftersom det är så kyligt ute. Det lär märkas på elräkningen.
Igår va dom här och spolade rent ett element som inte funkat alls här hemma. Så nu verkar det funka och det finns värme i det rummet åxå.
Men dagen som det var så kallt i hela huset var jag glad att jag hade min Onepiece mysoverall :) Hade två mjukisbyxor, två tröjor och overallen på mej inne + mössa :)
Såhär söt var jag då



Ha nu en riktig bra dag alla läsare!!

Tjoo
Jag är verkligen dålig på att uppdatera min blogg
Ska ännu en gång försöka bättra mej.
Vad har hänt sdean sist då tro.
Börjar väl med hästarna. Hannes har inte gjort så mycket mer än promenader. Inte dragit något mer. Har ju varit så kallt så man har ju inte pallat att vara ute.
Gino har ju haft problem med små skorpor över hela kroppen. Vetten kom ut ochkikade på detta och sa att det är våteksem han har. Här har man själv bestämt att han skulle gå utan täcke i tron att det skulle vara det bästa för hästen. Men så fel jag hade.
Så för att lättare kunna behandla honom så tyckte vet att jag skulle raka honom.
Tänkte jag. Han fick ju dubbla doser med lugnande bara för att vi skulle kunna raka hans kvä på kliniken.
Vet skrev iaf ut en lugnande salva jag skulle lägga under tungan på honom.
Zandra va med och hjälpte mej med rakandet. Först trodde vi inte att salvan skulle göra nån verkan. Men efter ett tag blev vi rädda för att det gjort FÖR mycket värkan. Gino snarkade och sov så gott så.
Vi hade en varsin klippmaskin så det gick ganska fort. Försökte raka benen åxå men då kom det en snabb spark. Så hur dom ska behandlas vet jag inte riktigt än.
Så nu har Gino varit rakad någon vecka och blivit behandlad med salvor mårgon och kväll. Tycker att han börjar bli lite bättre iaf. Hade tänkt att bada honom så fort som den värsta kylan försvann, men det verkar inte vilja bli nå varmt.
Benen får jag nog försöka tvätta oavsett om det är -20 grader. För det är dom som är värst nu.
Som ni hör har Gino inte haft det så lätt ett tag nu. Ridning har man inte ens kunnat tänka på. Har räckt med att hålla handen 1dm från hans rygg så har rumpan kommit mot mej.
Nu går det iaf att borsta kroppen på honom utan att riskera livet. Men det är jobbigt att veta att det värsta med benen är kvar.
Jumjum har mest stått och degat. Jag har inte haft energin till att lägga ner mej något på honom nu. Gino har tagit all min ork och energi. Sen har det ju varit svinkallt så rida står inte höhst upp på "Att göra" listan.

Jobbar gör jag fortfarande inte och det verkar inte som att jag kommer igång iår igen. Har varit på möte med FK där vi pratade lite om hur mitt liv ser ut och vad som kommer att vara bästa behandlingen för mej. Hon lovar mej att hon kommer göra allt för att jag ska få börja på Bergsgården igen. Det är jag jätte glad för. Men så måste hon skicka en remiss till afs(något program) och sedan ska dom ta ett beslut om ett möte med mej och alla inblandade. Så det är det som jag väntar på nu. Längtar verkligen tillbaka till Bergsgården och alla goa människor där.

Nu ska ni inte tro att det vart lugnt här emellan. OH nej.
1advent spenderade jag och Harry på djurdjukhuset. Han kom ivägen mellan Lukas och maten och Lukas mat är helig. Harry fick sej ett hugg över ögat och började skrika. Då flyger vår egna ordningvakt fram (Pimpen) och blir sur för att Harry skriker så.
Bettet såg först inte så farligt ut. Men sedan började det blöda i dom två hålen det blev. Ell lite djupare i ögontvån sedan ett mindre under ögat. Jag såg inga märken på själva ögat men bestämde mej dirket att ringa till akuten. Så dit åkte vi i snöstormen och satt och väntade en bra stund innan vi fick komma in. Harry skötte sej jätte bra i väntrummet. Men så fort vetten kom så blev han lite morsk. Pga det så fick han ha en söt liten minimini munkorg på sej. Lite lagom manlig så ;)
Det va som tur va inga skador på själva ögat och vi fick snabbt åka hem igen. Har inte haft några problem alls, har bara behövt att tvätta såren och hålla dom öppna. Nu är det jätte fint.
Det lite komiska i detta är att på dagen för 1år sedan så va Harry inne på akuten även då för att han varit i slagsmål. Så nästa år kanske jag ska förboka en tid på akuten till advent ;) Han är en liten slagskämpe ♥
Nu har jag gått igeom lite av vad som hänt iaf. Får väl se om det dyker upp mer.

Harry och jag inne på djursjukhuset. Trots att han är en slagskämpe så är han bra söt ♥