Möte med AF, FK och psykolog
2010-03-15 / 19:03:36
Jaha då har man vart på ett möte som inte gjorde mej mindra förvirrad än innan mötet.
Det va planerat av min psykolog att ta ihop alla parterna i detta för att alla skulle få insikt i hur dåligt jag mår. Även för att få veta vad som händer den sista mars då min tid i introduktions programet jag går nu.
Psykolog, läkare, af och fk skulle vara med. Alla kom utom läkaren. Hon va dock inplanerad i mötet och visste att det skulle vara. Efter halva tiden hade gått så gick psykologen för att prata med henne. Vet ni vad hennes ursäkt va?? Ja men jag kommer ju inte jobba kvar här i slutet av mars så det spelar ingen roll!!! VA?? Så bara för att man ska sluta på sitt jobb sista mars så kan man lika gärna sluta gör a nytt fram till dess?? Så henne är jag glad att slippa sen även om jag har svårt med byten av alla personer.
Så mötet fortsatte med dom som hade vett till att vara där och visa lite respekt.
Dock gav mötet mej ingenting. Jag vet fortfarande inte vad som händer sista Mars. Eller 1a april. Jag är precis lika stressad över detta och fick inga vidare svar alls.
Varken Af eller FK vet vad som kommer att hända. Hm när kommer dom få veta detta så att vi som mår dåligt av detta kan få svar?
Hur kan regeringen ens starta enn program som dom inte vet hur det ska sluta? Programet ska vara i 3 månader. Kunde dom inte väntat i 3 månader innan dom startade programet och bestämt innan vad dom skulle göra? Hade inte det hjälpt alla som mår dåligt över detta. Kunde inte det kanske ha räddat några från att ta livet av sej pga att dom blivit utkastade i arbetslivet utan att orka med det?
Kan verkligen inte förstå detta?
Så några svar fick jag ju inte. Men fick mycket bättre tycke för min nya arbetsförmedlare som faktiskt visade att hon har känslor och att hon bryr sej. Det kan man inte säga om hon från FK.
Hade hoppats på några lugnande besked. Även om dom säger att det kommer att lösa sej så skulle jag må bättre av att veta att det verkligen ska bli bra. Har man det funktionshindret jag har så mår man så dåligt av att inte veta. Man hör bara det negativa. Jag vill kunna planera och veta vad jag ska göra. Vill veta om jag ska planera vad jag ska göra. Om jag ska sluta oroa mej. Men det kan jag inte för det finns inga svar.
Ev kan jag gå tillbaka till att vara heltidssjukskriven. Men jag vill inte va hemma och va sjuk. Men samtidigt så har jag inte ork och energi till att handskas med ett heltids jobb.
Vill så gärna veta om jag kommer att få vara kvar på BG ett tag till. Där trivs jag så bra. Men nu vet jag inte hur det blir.
Dom lovar att jag ska få veta så snart dom fått svar på mina frågor. Men är det inte meningen att dom ska ha svaren innan dom ens drar igång eländet dom startat?
Grejen med programet är ju bra. Jag är jätte glad för att fått hjälp att börja komma igång. Det är allt runtomkring jag mår dåligt av. Att inte veta.
Önskar bara att jag ska få ha det som det är nu ett tag till. Så jag kan återhämta mej och kunna leva som en "normal" människa igen.
Det va planerat av min psykolog att ta ihop alla parterna i detta för att alla skulle få insikt i hur dåligt jag mår. Även för att få veta vad som händer den sista mars då min tid i introduktions programet jag går nu.
Psykolog, läkare, af och fk skulle vara med. Alla kom utom läkaren. Hon va dock inplanerad i mötet och visste att det skulle vara. Efter halva tiden hade gått så gick psykologen för att prata med henne. Vet ni vad hennes ursäkt va?? Ja men jag kommer ju inte jobba kvar här i slutet av mars så det spelar ingen roll!!! VA?? Så bara för att man ska sluta på sitt jobb sista mars så kan man lika gärna sluta gör a nytt fram till dess?? Så henne är jag glad att slippa sen även om jag har svårt med byten av alla personer.
Så mötet fortsatte med dom som hade vett till att vara där och visa lite respekt.
Dock gav mötet mej ingenting. Jag vet fortfarande inte vad som händer sista Mars. Eller 1a april. Jag är precis lika stressad över detta och fick inga vidare svar alls.
Varken Af eller FK vet vad som kommer att hända. Hm när kommer dom få veta detta så att vi som mår dåligt av detta kan få svar?
Hur kan regeringen ens starta enn program som dom inte vet hur det ska sluta? Programet ska vara i 3 månader. Kunde dom inte väntat i 3 månader innan dom startade programet och bestämt innan vad dom skulle göra? Hade inte det hjälpt alla som mår dåligt över detta. Kunde inte det kanske ha räddat några från att ta livet av sej pga att dom blivit utkastade i arbetslivet utan att orka med det?
Kan verkligen inte förstå detta?
Så några svar fick jag ju inte. Men fick mycket bättre tycke för min nya arbetsförmedlare som faktiskt visade att hon har känslor och att hon bryr sej. Det kan man inte säga om hon från FK.
Hade hoppats på några lugnande besked. Även om dom säger att det kommer att lösa sej så skulle jag må bättre av att veta att det verkligen ska bli bra. Har man det funktionshindret jag har så mår man så dåligt av att inte veta. Man hör bara det negativa. Jag vill kunna planera och veta vad jag ska göra. Vill veta om jag ska planera vad jag ska göra. Om jag ska sluta oroa mej. Men det kan jag inte för det finns inga svar.
Ev kan jag gå tillbaka till att vara heltidssjukskriven. Men jag vill inte va hemma och va sjuk. Men samtidigt så har jag inte ork och energi till att handskas med ett heltids jobb.
Vill så gärna veta om jag kommer att få vara kvar på BG ett tag till. Där trivs jag så bra. Men nu vet jag inte hur det blir.
Dom lovar att jag ska få veta så snart dom fått svar på mina frågor. Men är det inte meningen att dom ska ha svaren innan dom ens drar igång eländet dom startat?
Grejen med programet är ju bra. Jag är jätte glad för att fått hjälp att börja komma igång. Det är allt runtomkring jag mår dåligt av. Att inte veta.
Önskar bara att jag ska få ha det som det är nu ett tag till. Så jag kan återhämta mej och kunna leva som en "normal" människa igen.
Kommentarer!
