Trött å less
2010-02-01 / 20:45:40
Har haft en dålig em. Ångest och olust har krupit sej på och jag mår inte alls bra. Minsta lilla grej och det känns som att hela världen rasar över mej.
Trött på att inte kunna vara riktigt glad utan att det lika snabbt vänder och blir botten. Jag klättrar och klättrar men lika fan så trillar jag ner i leran i botten av hålet. När ska det bli bättre för mej??
Det krävs inte mycket alls för att jag ska bli ledsen eller sårad. Jag är jätte känslig och grubblar över helt onödiga saker som jag förstorar upp inne i mitt huvud.
Vill kunna skaka av mej små saker utan att tänka igenom dom och analysera om allt till det negativa men har inte energin till det. För all energi jag samlar på mej går åt för att hålla den glada fasaden.
Vet att medecin ökningen är en av dom stra bovarna till ångesten nu. Men har ju mått dåligt så länge nu. Sen är det väldigt mycket press på mej från alla möjliga håll nu. AF och FK har mycket åsikter och planer. Tyvärr ingår inte min hälsa i deras planer. Dom bryr sej inte alls om hur dåligt jag mår utan har bestämt att jag är frisk. Efter 4 års sjukskrivning blir jag frisk över en natt. Man känner sej så himla obetydlig. Det är lixom ingen som bryr sej. Är dock vääldigt glad att jag får vara kvar på Bergsgården ett tag till. Så fort jag kommer dit så släpper allt. Spelar ingen roll hur trött och less man är när man går upp på morgonen, så fort man kommer dit så känns allt bättre. All stress släpper och man kan bara va. Men så kommer man hem till verkligheten med massa brev från FK, AF, fack och gud vet vad. Hur har dom tänkt att man som sjuk ens ska kunna förstå allt dom skriver?
Vill bara få vara lycklig!
Fatta mej inte helt fel nu. Jag har det mycket bra, men minsta lilla grej så tar det som en stor fet smäll.
Jag har världens bästa föräldrar och en pojkvän jag älskar över allt annat. Jag har alla mina djur som livar upp mitt liv. Utan djuren skulle jag aldrig klarat mej genom dessa tider.
Men trots detta har jag så svårt att se allt som gör mej glad för jag blir så snabbt påmind om allt det jobbiga. Får dåligt samvete över tynga mina nära och kära men mina problem.
Kännde att jag bara behövde skriva av mej lite :blush:
Eftersom jag har så svårt att berätta saker och ting så tänkte jag att det kanske hjälper att skriva av sej lite.
Älskar verkligen alla som fortfarande finns där för mej ♥
Trött på att inte kunna vara riktigt glad utan att det lika snabbt vänder och blir botten. Jag klättrar och klättrar men lika fan så trillar jag ner i leran i botten av hålet. När ska det bli bättre för mej??
Det krävs inte mycket alls för att jag ska bli ledsen eller sårad. Jag är jätte känslig och grubblar över helt onödiga saker som jag förstorar upp inne i mitt huvud.
Vill kunna skaka av mej små saker utan att tänka igenom dom och analysera om allt till det negativa men har inte energin till det. För all energi jag samlar på mej går åt för att hålla den glada fasaden.
Vet att medecin ökningen är en av dom stra bovarna till ångesten nu. Men har ju mått dåligt så länge nu. Sen är det väldigt mycket press på mej från alla möjliga håll nu. AF och FK har mycket åsikter och planer. Tyvärr ingår inte min hälsa i deras planer. Dom bryr sej inte alls om hur dåligt jag mår utan har bestämt att jag är frisk. Efter 4 års sjukskrivning blir jag frisk över en natt. Man känner sej så himla obetydlig. Det är lixom ingen som bryr sej. Är dock vääldigt glad att jag får vara kvar på Bergsgården ett tag till. Så fort jag kommer dit så släpper allt. Spelar ingen roll hur trött och less man är när man går upp på morgonen, så fort man kommer dit så känns allt bättre. All stress släpper och man kan bara va. Men så kommer man hem till verkligheten med massa brev från FK, AF, fack och gud vet vad. Hur har dom tänkt att man som sjuk ens ska kunna förstå allt dom skriver?
Vill bara få vara lycklig!
Fatta mej inte helt fel nu. Jag har det mycket bra, men minsta lilla grej så tar det som en stor fet smäll.
Jag har världens bästa föräldrar och en pojkvän jag älskar över allt annat. Jag har alla mina djur som livar upp mitt liv. Utan djuren skulle jag aldrig klarat mej genom dessa tider.
Men trots detta har jag så svårt att se allt som gör mej glad för jag blir så snabbt påmind om allt det jobbiga. Får dåligt samvete över tynga mina nära och kära men mina problem.
Kännde att jag bara behövde skriva av mej lite :blush:
Eftersom jag har så svårt att berätta saker och ting så tänkte jag att det kanske hjälper att skriva av sej lite.
Älskar verkligen alla som fortfarande finns där för mej ♥
Kommentarer!
Postat av: Anna
Jag förstår dig precis. Man behöver inte vara sjuk för att knappt förstå vad dom skriver i alla sina meddelanden. Att kunna släppa allt en stund varje dag är ju toppen. Man får vara glad för det.Just nu är det ju total Anarki efter regeringen nya regler. Men det ändrar inte någonting för den som är sjuk. Mer än att man inte längre står som sjuk i deras register. Det här kommer aldrig att går men tyvärr kostar det många alldeles för mycket. Ha inte dåligt samvete för att du "belastar nära och kära" det är det man har såna till. För att finnas där när det är skit och för att skratta och mysa när det är bra. Allt ordnar sig. Kram från mig.
Postat av: Älsklingen
Jag finns alltid för dej vettu darling, stöttar dej till 100% Älskar dej jätte mycket!
Puss <3
