Idag ska mitt nya liv börja *bestämmer*

2008-10-27 / 13:58:50

Från och med idag ska jag försöka att ändra mitt liv.
Även om jag kommer få ta det med små yttepyttesteg så ska jag minsann klara av det.
Ska försöka få mer "vettigt" gjort på dagarna och ta tag på allvar i min hälsa.
Jag ska äta på utsatta klockslag, försöka att äta lite nyttigare mat. Och framförallt, motionera så jag kommer igång lite.
Vet redan nu att detta inte kommer att bli lätt, eftersom detta är första dagen på månader som jag inte mår dåligt på något sätt.
Men om jag kämpar och försöker få saker gjorda fast jag mår skit, så vet jag iaf att jag är nöjd över mejsjälv när jag gjort dom.
Jag behöver inte stressa på dagarna, för jag har ju egentligen inte många tider att passa. Men ändå så stressar jag och har en klump i magen bara jag går mellan köket och sovrummet.
Ska försöka att lugna ner mej och intala mejsjälv att jag faktiskt inte behöver gå fort till köket.
Jag behöver inte heller stressa när jag ska på möten, för innerst inne så vet jag att jag inte en enda gång i hela mitt liv kommit försent till någonting.

Och till de största problemet. Jag SKA inte ha dåligt samvete för allt!! Och jag ska inte ta åt mej allt som kanske egentligen inte är menat på det sättet som jag tror. Och jag ska heller inte va så himla översnäll!
Jag behöver skaffa mej, självförtroende, muskler och odla skinn på näsan.

Kan man va för snäll???
För ibland funderar jag faktiskt på om jag är det.
Tänker mer på andra än på mej själv, och onekligen så skulle jag ju behöva ta hand om mej själv bättre.

Allt detta är jätte lätt att säga/skriva en dag som denna.
Kommer att bli mycket hårdare att utföra dagar som inte är som denna.
Men jag ska försöka.
Jag har det bästa stödet man kan ha och vilja finns inom mej, även om den sitter lååångt inne.


*börjar sakta klättra upp för stegen*
Kommentarer!
Postat av: Elin Lindqvist

Ja "Guldlock" =) - Man kan va för snäll!! Och du verkar vara ett klassiskt exemplar. Det är lätt när man är i din situation. Är ledsen om jag uttrycker mig rättframt och beter mig som om jag känner dig, vilket jag egentligen inte gör. Det bara känns som man gör det med vissa människor fast man knappt pratat dem. DU däremot kanske inte håller med mig och då kanske mitt sätt skrämmer dig och det ber jag i så fall om ursäkt för. Annars kan du välja att prata med mig, du kanske får ut mer av det än du tror. Att nån förstår sånt man knappt förstår själv och ännu mindre kan förklara kan lyfta bort mycket tyngd från axlarna. =) Kram Elin

Kommenterat - 2009-03-19 / 13:54:34
Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: