Weronica Larsson

För 6 år sedan så föddes min svarta pärla i västerås. Gissa om jag hade väntat på denna dagen.
Jag va och hälsade på Berga friesergård nån månad innan han föddes och valde vilken av märrarna jag ville ha fölet efter. Jag valde snygga Mariska. Den som då tycktes ha mest fart och fläkt i sej.
Jag väntade och väntade på att fölet skulle komma.
Så en solig dag när jag va i uddevalla för att starta Jumjum så ringer dom och säger att ett litet hingstföl blivit fött. Tror ni jag kunde tänka på så mycket annat än detta då??
Starten med Jumjum gick som den gick, vi kom på en 4e plats men hade garanterat vunnit om han inte hoppat i starten.
Dagen efter va vi och kikade på min blivande lilla stjärna.
Benen va raggliga och krokiga på honom och han va verkligen jätte liten. Jag blev helt kär.
Månaderna gick och de blev ganska många turer upp till västerås innan dagen då jag skulle få håmta honom kom.'
Vi hyrde en hästbuss så att han skulle ha de så bra som möjligt under sin resa.
Många tårar från både mej och uppfödarna blev det innan han va lastad och vi kunde bege oss.
Vi kom väl ungefär 500 meter innan vi såg i kameran att den lilla rackaren hade klättrat över bommen i transporten så vi fick stanna och lasta ur han och spänna honom lite kortare =)
Sedan reste vi vidare och de kändes som en evighet innan vi va framme och jag fick lasta ur min alldeles egna frieser. ♥
Dom första veckorna kunde jag inte göra så mycket med honom då han sträckt sej i benet under resans bravader. Men guud va jag pysslade med honom. Är ett under att han ens hade nå hår kvar på kroppen.
Jag va så stolt över honom.
Dagar blev veckor och veckor blev månader tills de tillslut hade gått några år så jag kunde börja rida honom lite lätt.
Har aldrig vart med om en så underbar häst att jobba med. Inte en tendes till att vilja kasta av mej en enda gång under alla åren.
Vi lyckades åxå köra in honom utan några som hellst problem.
Och här är vi idag. Nu har jag en stor och ståtlig frieserhings som skulle ha blivit pappa ganska såp nu om de hade gått vägen.
Jag är fortfarande lika stolt över min svarta pärla!!!
Här kommer lite bilder som tagits under dom underbara åren jag haft tillsammans med Gino ♥
 
   
   
 
   
 
  
 
   
 
  
 
 Blir helt rörd av att sitta här och kolla på åren vi haft tillsammans. Tänk att man lyckats få fram en så himla snygging av den lilla kraken han va när han föddes!