Weronica Larsson

En sak till som jag retar mej nå grymt på hos doktor kossan är att hon är så himla säker på att allt hänger på deperission och ångest. Tra *pip* de att jag är deprimerad när jag levt hela mitt liv med ett funktionshinder som ingen vetat om inte ens jag själv. Så va hon väl putt över att jag inte ville äta antideprisivt när de ändå inte hjälper. Ångesten och panikattackerna är vakren bättre eller sämre utan dom där tabletterna. Det enda som skiljer är att när jag inte äter dom så har jag faktiskt känslor och lever inte i min egna lilla bubbla. Utan jag kan gråta om jag är ledsen och skratta om jag är glad. Med tabletterna är jag bara kall och omänsklig. Är de då konstigt att jag inte ville äta dom?
Nu kommer jag ju förhoppningsvis få rätt medicinering av den nya läkaren.