Weronica Larsson

Blir så himla förbannad/lessen/besviken. Kom precis från min vanliga läkare som jag haft genom åren jag gått hemma. Hon undrade va jag gjort i sommar och hur utredningen gått. Jag berättade att jag vart ut på lite grejer och direkt  tyckte hon att de va dax för mej att jobba. Orkar jag göra dom sakerna så orkar jag jobba.
De är bara de att jag egentligen inte orkar allt de jag har gjort i sommar utan gjort de för att försöka träna mej själv med att vara bland folk och inte bara sitta hemma och stänga in mej. Sen har min nia läkare genom utredningen sagt att han tycker jag ska hålla mej från jobb tills jag i lugn och ro kommit in i tabletterna och ser hur det funkar. Jag har ju inte ens fått tabletterna.
Sedan sa jag att mitt sjukintyg går ut innan jag ska på möte med nya läkaren, men hon tyckte att dom skulle skriva ut ett nytt åt mej och hon vägrade att göra det. Hon tyckte att de va onödigt att hon gjorde det och tyckte heller inte att de  va hennes grej att sköta längre. Hon vägrar åxå att skriva ut några sömntabletter åt mej i framtiden så de skulle jag åxå få ta med nya läkaren. Så nu kommer de bli några dagar som jag inte kommer att få ett öre bara för att hon är vrång.
Blev så himla lessen och besviken och samtidigt så himla arg över hur hon behandlade mej. De va som att hon sa upp allting med mej.
Jag är ju inte frisk *gråter* jag bara jobbar ju på att bli människa så jag tillslut ska kunna med vissa arbetsuppgifter i vardagen. Jag går inte hemma för att jag tycker att de är kul att leva fattigt och inte ha ett öre kvar varje månad när räkningarna är skickade. Jag går hemma för att varken psyket eller kroppen skulle palla att gå ut i arbetet ännu. De skulle bli en kraftig kolaps och en stenhård smäll rätt in i betongväggen.
Ringde nyss till min psykolog och berättade och hon blev helt förvånad hur läkaren kunde ha sagt dom där grejerna till mej. Hon lovade åxå att hon skulle bli med på mötet med den nya NUE läkaren när jag ska dit.
Sen när allt inom denna utredningen och min hälsa är som den ska, eller så gott som den ska så ska jag helt klart byta husläkare. För nu tål jag inte den där människan något mer.

Efter detta beskedet från Markattan så beslöt jag mej för att gå ut och träna med hundarna för att få i mej lite luft och rensa tankarna lite.
Blev mest Pimpen träning då han va i störst behov av det. Men öven Harry och Lukas va med och fick använda hjärnan lite. Mamma occh Julia va med som sällskap.
Hittade en lekplats där Pimpen fick göra lite lydnadsövningar sedan leka lite. Och tränade på hans sätt att gå i kopplet. De tog ett bra tag, men tillslut släppte det lite och han jobbade på riktigt bra. Han gillade verkligen iden att få hoppa och krypa under saker på lekplatsen.
För att ingen ska klaga, Givetvis lät jag honom inte kissa eller bajsa på lekplatsen utan såg den som vår egna agillity bana.
Nu sitter jag hemma och är jätte lessen, har gnagt av mina tidigare långa naglar och har ont i magen. sen väntar jag på att veterinären ska ringa och säga hur Pimpens prover såg ut. Hoppas att de inte är nå värre och att de inte smittar över till mina andra små djur.
Nu har jag fått ventilera mej lite.
Kram