Yamanys Boy
-95
E,Firm Tribute
U,Power ó Gold
Svenskt Varmblod (fd travare)
Ägare Weronica Larsson
Jaha, här ska jag alltså berätta lite om stallets kära gringubbe =)
Jumjum som han kallas är förmodligen född med öronen åt fel håll då dom alltid är vridna bakåt. Detta gör ju givetvis att han alltid ser sur ut och gåt omkring och muttrar.
Men man ska inte luras av hans sura utseende.
Han är en underbart snälla och mysig grabb.
Lite om vår historia.
Tiden med Jumjum började när jag jobbade i ett tarvstall där han stod i träning. Han var den enda hästen som jag verkligen vägrade att köra/rida. Han var mer vild än tam och hade mycket egna ideer för sej. Het som en kamin och samtidigt väldigt nervös.
Men så en dag släppte vi ihop honom med en riktig "pissmärr" Hon jagade runt honom i hagen och va riktigt elak mot honom.
På kvällen bad vi hon som tog in hästarna att kolla till honom lite extra så han inte skadat sej. Onekligen missade hon det 2dm långa såret in till benet som blödde som tusan. Så på morgonen hittade vi en stackars skakad Jumjum i boxen.
Han hade 40 i feber och hade jätte ont.
Veterinär tillkallades givetvis och dömde väl mer eller mindre ut honom. Men han trodde att de skulle gå att ha honom som lättare ridhäst.
Ägaren till honom ville väl inte lägag någon tid och pengar på honom så då stod döden bakom dörren för stackarn.
MEN, inte kan man väl bara ta bort honom utan att ge honom en chans tänkte jag.
Och jag fick honom.
Efter en lång tid med massa pyssel och tvättande av såret så gick det tillslut att börja rida honom. Ja jag vet, jag som inte ville stöta i honom *rodnar*
Kan erkänan att jag va livrödd för honom den första tiden. Han kunde kuta sidleds rätt ut i vägen framför bilar. Han drog iväg, han hade verkligen massa jobbigt och dumt för sej.
Det blev verkligen blod, svett och en hel sjö av tårar innan vi kom till där vi är idag.
Men tillslut började vi hitta varandra och började träna lite hårdare.
Tillslut så kom vi så långt att vi började träna monté med hjälp av hans gamla tränare. Och inte nog med det. Vi kom till baka till banan och gjorde några framgångsrika monté starter. Flera vinster och placeringar.
Men efter några år började vi tröttna på tävlings karriären och la den på hyllan och började rida lite mer dressyr.
Där vi är idag är att vi börjat lite smått inom AR (akademisk ridkonst) och detta verkar vara en grej för honom.
Tyvärr så har de vart motgångar i mitt eget liv som gjort att de mest blivit vila det senaste året. Men nu vill vi börja kämpa igen.
Jumjum har fortfarande mycket "travhäst" i sej. Han blir het när man rider ut och ännu hetar när man kör honom. Men det går att få honom lugn nu för tiden.
Trots att han är 13 år så har han mycket kvar att ge och ibland kommer det ett och annat busskutt och bock. Men det är ju de som är charmen med att rida =)
Kommer säkert komma på mycket mer att skriva om honom med tiden. men just nu är jag helt slut =)
Så nu kommer lite bilder. Men dessa bilder är tagna under det senaste året. Det kommer att komma in nyare med tiden. Men tar dom äldre först.
Dom små bilderna är klickbara om man vill se dom större.
Hoppas att jag inte tjatade ut på allt för mycket. Är lite kass på att få till saker i skrift.
Men som sagt, ny information komemr att komma under tiden.
Ska berätta om min Svarta fara åxå. Me nde får räcke med Jumjum för idag.
Fler bilder på båda hästarna finns här
Min pixbox Bara att gå in där, se och njut av mina hästar =)
